Alexandra
Att fånga mina barn på porträtt på träskiva...det var en unik stund, ett ögonblick precis innan barndomen börjar skifta mot något större. Jag är så berörd av den här upplevelsen. Varje linje, varje skugga, kom fram långsamt — som om tavlorna själva ville berätta sin historia.
Jag vet att dessa porträtt kommer att värma mitt hjärta länge, länge fram.
Och en dag, senare i livet, blir de också ett unikt minne för mina söner — något de får bära vidare och äga själva. En stilla påminnelse om vår sommar, vår närhet, och den tid då vi ännu var så tätt sammanflätade.